SAKER SOM HÅLLER MIG VAKEN

::: väsentligheter om kurr i magen, surr i huvudet, smutsiga tankar och grannens otillåtet stora högtalare :::

Saturday, January 06, 2007

Tredje andningen

Under en spa-resa till Sveriges mest oförstörda och rödkindade delar slog jag än en gång in på den smala vägen. Vägen mot en glad och vacker kropp, outtröttlig energi och en kondition som inte är av denna världen. Jag tränade.

Träningsform 1: Jogging
Första fem minuterna går finfint - bra flås tänker jag och studsar vidare. Femtio meter senare är det inte jag utan uppenbarligen Keith Richards som andas i tystnaden. Kämpar vidare. Andra andningen infinner sig och jag hoppas vilt att jag tagit mig så långt att jag kan vända utan att skämmas, men njae. Envisa jävlar vänder inte förrän slutet är kommet. Synd att jag ska vara sån. I världsfrånvänd förhoppning tror jag att det kanske är lättare att springa hemåt, lite hästinfluerat sådär...det är det inte. Jag dör lite inombords när jag äntligen byter håll, börjar nästan hoppas att en folkilsken älg (eller liknande) ska dyka upp och tvinga mig till rast i ett träd, vilket som helst. Det händer inte. Däremot hittar jag något oväntat den tredje andningen och tar mig hem utan att dö, trots att den sista klättningen upp till huset inte ligger Hammarbyhöjden långt efter. Usch.

Träningsform 2: Gym
Är som vanligt gravt desorienterad bland maskinerna och hoppas att ingen tittar på mig när jag lyfter pinsamt få kilon. Byter redskap lite hursomhaver och vet inte riktigt vad jag håller på med, men jag är i alla fall svettig.

Träningsform 3: Akupressur och kinesisk energimassage
Inte direkt den aktivaste träningen...men definitivt den underligaste. Kvinnan som sköter om det här spektaklet masserar mina knän och mina hälsenor. Hon drar i diverse kroppsdelar (tår, fingrar, armar, håret och öronen!). Hon trycker på punkter med speciella pinnar och många av dom här punkterna sitter tydligen djupt i gluteus maximus, alltså skinkorna. Aj. När hon petar mig i öronen kan jag bara tänka på om jag har tvättat mig ordentligt eller inte, och när hon drar mig i tårna får jag en Martin Melin-vision av massagen i första Robinson-säsongen när en inföding drog honom i familjejuvelerna. Tur att jag inte är en kille tänker jag och håller mig från att fnissa hysteriskt. Men man får frukt efteråt.

---

Den smala vägen innebär också att ge Näsan på båten...eller rättare sagt: att inse att han inte är intresserad. Han berättade för Beyoncé nyligen att han under lovet träffat "vänner, släktingar och potentiella livskamrater" vilket låter som ett riktigt bottennapp för min del. Näsan sucks.

Ännu inte påträffad drömprins rocks.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home