SAKER SOM HÅLLER MIG VAKEN

::: väsentligheter om kurr i magen, surr i huvudet, smutsiga tankar och grannens otillåtet stora högtalare :::

Friday, December 22, 2006

Fru Justitia

Hon portionerar ut tur och otur med millimeterprecision. Vissa dagar går det jämnt upp direkt. När man vaknar en reguljär torsdag och känner sig en bit från att vara vid full vigör är det onekligen en pyts av otur (alternativt resultatet av ett smutsigt leverne där man inte hållit sig ifrån baciller tillräckligt noga), men det kan vägas upp av glada oväntade händelser - som att hitta ett par fantastiska nyårsskor man drömt om för ett mycket överkomligt pris.

Tar man sen lite paracetamol och träffar en gammal kompis känns det inte alls lika jobbigt att åka iväg för att förtjäna sitt levebröd, man ligger nästan på plus. Då vill Rättvisan göra sig påmind igen och arbetspasset blir tråkigt, tråkigt. Passagerarnas bagage kommer bort och de ensamresande barnen pratar bara språk man inte behärskar. (Har man tur lyckas man dock formulera vilken färg har din väska? och jag pratar skitdålig franska.)

När det bestäms att man kommer få gå hem tidigare, redan 01.00, så blir livet ljusare och grinet bredare. Sista jobbet är dessutom lite kul eftersom det är damlandslaget i alpint som kommer, varav en i gipsskena. Anja ser glad ut. Hon i skenan, not so much.

Här ska man inte förledas att få några vanföreställningar om att dagen kommer sluta på plus. Icke alls så. När man glad i hågen kommer ut till personalparkeringen mitt i natten är det en teknisk möjlighet att tändningen i ens bil från 80talet underpresterar fatalt. Oh yes. Det är fullt möjligt att det tar en halvtimme innan man med hjälp av okänd engelsman (den enda andra människan på parkeringen) får rus i motorn och kan speeda på hemåt. Fantastiskt.

---

Allt ovan naturligtvis rent spekulativa händelser i och med frånvaro av jag-berättare. Naturligtvis.

Men OM det hade varit jag och OM jag, när jag kom hem från jobbet, hade hittat en julklapp på kudden hade jag blivit jätteglad. Tack Kakan.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home