SAKER SOM HÅLLER MIG VAKEN

::: väsentligheter om kurr i magen, surr i huvudet, smutsiga tankar och grannens otillåtet stora högtalare :::

Saturday, December 23, 2006

Fuglesang

Jag var på väg i säng när päronen skrek att det var dags för Landningen med stort L. (...och jag är hemma över jul, jag bor lyckligtvis inte med dem längre. Vuxen, just det.)

Tydligen är de mest berömda filmscenerna riktigt, riktigt orealistiska, alltså de när astronauterna som räddat jorden från diverse meteorer / övergödda insekter / Darth fucking Vader kliver ur raketen och manligt marcherar sina storbystade fruar och gulliga barn till mötes. Någon som varit på en Space Odyssey har så förtvinade muskler och så grav vätskebrist att de bara orkar hasa runt farkosten ett varv - och bara för att världens presskår skulle göra massivt uppror annars - innan de blir hämtade med plingplongtaxi (maskerad till vanlig hjältetransport) till farbror Doktorn.

Sluddrar alla journalister och mannen på gatan alltid när Cape Canaveral ska uttalas? Jag trodde att det bara var jag som en gång var osäker på vad stället egentligen hette och mumlade extra mycket när frågan kom på en TPrunda en gång i tiden - men tydligen inte. SVTs programledare* och jag har mer gemensamt än jag trodde.

---

*Var det förresten någon mer som såg de enorma skor han hade på sig? Vi pratar storlek 50 eller liknande. Imponerande.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home