Pest eller kolera
Efter en fredag i soffan med bakishatten på ringde Kakan (igen - för tredje gången den dagen) och lobbade för mer mer mer utgång. Andraalten i luren sjöng empativalsen Jag fick ju inte hångla igår... och jag är så lättledd. En visit på Orvars blev till köväntande utanför Värmlands bakom två renodlade idioter med rosa piké och har-varit-en-backslick-innan-jag-blev-för-full-frilla. Väl inne var den roligaste leken pest eller kolera, okej, han där i fleecevästen med flinten eller den sjukligt korta killen i nätbrynja? Han i sverigetröjan med gravt underbett eller den barbröstade som just gick in i dörren? Utbudet var så deprimerande att Kakan till min fasa inte kunde låta bli att flirta med Mr. rosa piké när de kom förbi en andra gång. Jag sparkade henne diskret på benet och vi rymde på dansgolvet.
-
Till slut verkade det som om vi hade vårt på det torra. Två lagom söta, lagom trevliga och lagom fulla killar mötte våra blickar vid cocktailbaren och inledde någon slags konversation. Prat - bli bjudna på shots - fuldansa - tryckardansa...plötsligt hånglade Kakan och jag kände att jag var helt fel ute. Jag var alldeles för nykter för att inte tycka att det är cheesy med lång ögonkontakt och munnar som sakta närmar sig varandra. Alldeles för nykter för att börja tafsa och definitivt för nykter för att låta det bli tyst för länge. När lamporna tändes stack vi till garderoben - hand i hand eftersom jag ändå är ganska ensam och svulten - och vidare ut till cyklarna. Jag försökte att inte titta på Kakan och Kepskillen eftersom deras frekventa handpåläggning och deras stjärnögdhet fick mig att inse vad min dejt väntade sig. Inte en tjalle. Dom andra försvann mot Floggan men jag ville inte ta med den här brädåkande innebandyspelaren hem. Ville inte. Eftersom jag vågar vägra barmhärtighetsligg så erbjöd jag honom mitt nummer och tyckte att han kunde höra av sig dagen efter om han hade lust. Jag tyckte fortfarande att han var trevlig och ganska söt. Hade han släppt det där och då hade jag kanske ringt själv ikväll. Men han kunde inte. Vadå, men kom igen. Jag viiiiiill inte gå hem sjääääälv varvades med Men häng med hem till mig så gör vi lite mat och tittar på teve alternativt Men då följer jag med till dig då trots att jag upprepade nej nej nej. Till slut blev jag förbannad. Tror han att jag plötsligt får en vansinnig lust att plocka hem honom när han försöker tjata till sig ett ligg och kallar mig tråkig? Men du har väl en soffa jag kan sova på? Du vet, alla vet, hela världen vet att soffsovande är jordens största bullshit. Låt mig va! Ringer han ikväll vete fan om jag svarar.
-
När jag kom hem gjorde jag köttbullar och popcorn, tittade på Friends och uppskattade ensamheten som jag inte uppskattat den på flera månader. Det höll i sig ända tills jag vaknade och fortfarande. Jag är ensam här tänkte jag under täcket och var nöjd. Allt för mig själv. Inget till någon okänd. Nu ska jag ut och sola. Ensam. Hurra!
1 Comments:
För att undivka felaktig ryktesspridning låter Kakan härmed meddela att raggningen på den herr Piké var på skoj. Ett litet tidsfördriv, om man så vill.
(stjärnögdheten angående Keps kan dock inte dementeras. Den kan dessutom ha ökats efter helgens fortlöpande.)
Post a Comment
<< Home