Kitty får stock
Nä, den finns inte...men jag känner några som önskar att den gjorde det.
Den här uppsatsen är skitrolig att skriva men såinihelvete svår att klämma ur sig på dagtid. Det är som när man har gjort ett alldeles för litet hål i nån förpackning, man måste kämpa för att få ut det man vill ha. Så här är det: jag blir lätt distraherad. Med lätt menar jag sjukligt lätt. Någon som går i korridoren gör mig nyfiken. En bil tutar på parkeringen - nyfiken! Grenar som blåser i vinden utanför fönstret - kanske inte nyfiken, men jag måste titta ändå. Och igen. Och igen. Då förstår ni hur svårt jag hade det idag när Arsenal spelade CLsemifinal borta mot Villareal. Naturligvis tittade jag på teve och min analys över könsrollerna i serien om Kitty Drew hamnade lite längre bak i huvudet. Som tur är kan man leva ganska länge på en härligt överpretentiös formulering man hittade på nån dag tidigare.
Serien blir allvarligare i och med Gullas mognande till ung kvinna och fungerar också som en småskalig historisk beskrivning av det svenska proletariatets begynnande kamp för rättvisa och medbestämmande.
Citat: mig själv. Kulla-Gulla är nämligen också deltagare i denna uppsats och jag förväntar mig lite catfight på slutet i jämförelsen mellan hjälpehjonet och den bortskämda kapitalistdottern.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home