SAKER SOM HÅLLER MIG VAKEN

::: väsentligheter om kurr i magen, surr i huvudet, smutsiga tankar och grannens otillåtet stora högtalare :::

Sunday, April 23, 2006

Klättraren med 30årskris

*check

Fredagens excesser började bra och slutade på olika sätt beroende på huvudperson. I min historia är det jag, så slutet var också klart godkänt. Utan att överdriva kan man säga att spriten flödade (speciellt idag då det bokstavligt talat bildats sjöar av ölslattar på golvet i korridoren). Antal gäster uppskattas till precis lagom många och utbudet var stort. Lilla E viskar till mig; Jag dör! Det är minst tio assnygga killar här. Asså, jag dör... Vakten kom inte, men vad gör det när Klättraren gled in redan under middagen och var hetare än jag mindes. Under kvällens gång fick jag hålla undan för Hingis som verkade vara på samma spår som jag, men när klockan blev efter ett och hennes ögon började slira kände jag att jag var hemma. Hawkeye skötte sig exemplariskt trots sin ovilja att träffa nya människor, det enda jag har att klaga på är storhetsvansinnet som tog över runt tre på morgonen. Hawkeye var plötsligt Amor, och festen warpades tillbaka till mellanstadiet när han tryckte upp killen med K mot väggen Duu, Riot girl vill hånglaaa me deeej... Och varför ska man svansa runt gröten när det är lättare att hoppa i på djupt vatten direkt? Jag sa till mr. K att han kunde få skeda med mig. Han sa att det inte fanns en dag då han skulle tacka nej till det. We did.
-
Kvällens svarta kamel går till djävulen bakom mitt högra öra, som tar tillfället i akt - när jag skedar med en snygg, trevlig, rolig, litteraturintresserad kille - och viskar det här är inte lika bra som med Stora J. Det ÄR det inte. Men det är lite mysigare än att inte skeda alls.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home