Papperskorgen nästa
Jag funderar fortfarande på vad som hände med att vara bästisar. Helt allvarligt så beter sig Mighty Ducks-killen i korridoren mer som min bästis än vad Han gör. Jag vet redan att kopplingen mellan tal och tankeverksamhet är särdeles svag i Hans fall, men kan det vara så här risigt? Bortkastad. Jag känner mig bortkastad. Lite som en tidning man läst och kanske gillat men som man inte har nåt intresse av att läsa igen. Papperskorgen nästa. Jag antar att Han trodde att vi kunde vara bästisar utan att Han behövde jobba på saken, dock känns det ganska omöjligt att gå från special treatment till fatta vilken het brud jag träffade i helgen-kompis utan komplikationer. Jag har ingen lust att höra av mig längre, jag vill inte få kastat i ansiktet varje gång att Han inte har tid att prata för att bla bla bla (alternativt den ännu värre upptäckten; det finns inget att prata om längre). Det är så uppenbart att jag är passé och inte värt det, Han har bättre för sig och behöver inte prata tre timmar om dan längre över msn. Tack så jävla mycket. That's not best friend-like to me.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home