AIKaren
Om jag (och ni) tidigare undrade varför jag var ihop med DIFaren så är det här en än större gåta. AIKaren var inte snygg. Han var inte smart. Han var - med lite god vilja - roligare än i alla fall hälften av de andra jag brukade umgås med, men that's it. Det här kapitlet i mitt liv är ett mysterium. Han fick mig att avsky svartsjuka och ohälsosam misstänksamhet, för det är vad han matade mig med varje dag, varje vecka. Han var en fanatisk supporter, en oambitiös student, en människa med fascination för våld och äkta svenskhet. Han älskade mig, men det räckte inte riktigt. Vi gick i samma klass andra året på medialinjen, vilket blev lite jobbigt när jag insåg att jag var tvungen att bryta...jag var ändå kär i min kompis storebror fortfarande. Han har också visat mig hur patetiskt man kan bete sig när man är bitter och har blivit dumpad - jag vill till varje pris undgå att bli sån. Ni förstår säkert hur det gick.
Jag gjorde slut.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home