SAKER SOM HÅLLER MIG VAKEN

::: väsentligheter om kurr i magen, surr i huvudet, smutsiga tankar och grannens otillåtet stora högtalare :::

Friday, January 27, 2006

Återblick

Brace up, defend
Never ever be outdone in bravery

Människor man umgås mycket med lämnar alltid spår. Framför allt gamla kärlekar...det kan komma långt efter men plötsligt sitter man där och tänker att "fan, hårdrock är nog min grej ändå" eller "jag skulle nog vara snygg i riktigt hängiga skejtarjeans". Ibland - om man fortfarande umgås och gillar varann - kan man erkänna det här och göra dom lite lyckliga, som i hårdrocksfallet. Trots att det var fyra år sen vi var tillsammans, jag och Datakillen, och han förgäves försökte få mig att inse storheten i ylande gitarrer och en spastiker på trummor så har det nu blommat ut något slags intresse för att sjunga med i Children of the Damned och Templars of Steel.

Något som stör mig däremot är dom med hybris, dom som tror sig veta att det är deras förtjänst att man gillar ett band eller ett lag eller en bok (även där credit till Datakillen. Tack för Sagan om Ringen). Som exempel kan vi nämna AIKaren. Han är ett stort, för att inte tala om fanatiskt, fan. Han hade årskort och tatuering och kunde prata i evigheter om Tjerna och Gary. Därmed inte sagt att mitt intresse är sprunget ur hans, vilket jag har förklarat minst fem gånger men som aldrig har gått in. Senast i somras mötte jag honom på Norra stå och hans öppningsline var: Är du här med din kille eller? Idiot.

Det känns nu som om det är dags för en liten genomgång av före dettas och vad dom har bidragit med...kan bli spännande. Ska fundera ett tag först bara.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home