Mainstreamfjolla
Vart ska ni gå ikväll? frågar han och när jag säger BJ vänder han bort huvudet med en grimas. När han även konstaterat att jag går i strumpbyxor sitter etiketten redan i min panna: mainstreamfjolla. Han är inte bara stolt över att vara alternativ - han vill gärna visa hur överlägsen han är inom sitt lilla nischade område. Kom in till mig så spelar jag lite riktig musik och vi följer med. Det är absolut såhär han raggar upp tjejer som har sämre självkänsla än gänget han råkar få med sig den här gången. Han bara väntar på att vi storögt ska kommentera hans vänsterknarkiga inredning, hans 20 år gamla teve och hans backar med LPskivor - och när vi gör det ska han intellektuellt och senare även rent kroppsligt övermanna oss, en av oss, vem ska bli den lyckliga?
Beyoncé rycker tag i en platta från den närmaste backen å, den här! jag älskar den här! Hon sätter igång LPspelaren och han är tyst. Undrar förmodligen lite hur BJbruden med läppstift kan texten till alla låtar på skivan. Inget som han hade planerat. Han försöker stila med sin musikfascism åt mitt håll men får inte direkt gehör. Jag är faktiskt inte så musikintresserad, säger jag vilket sparkar undan fötterna på honom ett tag. Nähä, vad gillar du då? Jag tycker om sport. Han är på banan igen, ser du den här, jag ser honom varje kväll innan jag somnar. Du vet vem Zlatan är va...ser du i ögat på honom, det är MFFs logga. Han vill tillbaka dit en dag. Fotboll handlar om reservationslös kärlek vet du, den är blind. Blind! När jag försöker avbryta monologen, säga att han talar om kärlek för en redan övertygad, då lyssnar han inte. Jag blir lite trött.
I sin önskan att vara så öppen för allt det som subkulturen presenterar så blir han sjukligt elitistisk. Dömande. Trångsynt. En motsats till den person han vill framstå som. Hans wingman är trevligare, vi känner igen varann från en tid för länge sen. Min kompis och hans kompis var ihop. Din polare lyssnar inte säger jag och han svarar jag vet. Han heter H. H gillar fotboll men idrotten i hans liv förlorade mot musiken för minst tio år sen. Han är rolig när han berättar om det. H kysser på hand när han går och bjuder oss på efterfest. Söt. Hans frisyr är vansinnig, han har haft ytterkläderna på hela kvällen. Till synes omedvetet. Men hans charmiga sävlighet är inte naturlig och hans pupiller är stora svarta sjöar.
Epilog: Estetens försök att leka med musikfascistens fördomar avbröts när han gick. Vi gick till BJ istället och dansade till we will rock you. Beyoncé flydde till slut hem i taxi och kräktes hela natten.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home