SAKER SOM HÅLLER MIG VAKEN

::: väsentligheter om kurr i magen, surr i huvudet, smutsiga tankar och grannens otillåtet stora högtalare :::

Tuesday, January 16, 2007

Hin Håle

Hon var med på träningen idag. Den person som kommer få mig att fortsätta springa och springa tills jag har sprungit hela vägen in i laguppställningen. Dels är hon skrämmande, dels inspirerande...så brutalt fit att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta åt min egen fysik. Efter att vi matchat förra veckans löputflykt och rundor i den feta backen (och jag glatt tänkte bättre än förra veckan - jag är super!) så säger hon ja, om ingen vill springa fler rundor så kanske vi kan spurta upp och ner för backen* några gånger... Inte leende, inte heller hånande tackochlov, utan mer frågande - men svaret är naturligtvis JA oavsett vad vi tycker. Vi gör det. Jag springer och gnider, flåsar, knäar på trekvarts backe och löper hellre tills jag spyr än lägger av så att hon ser. Denna människa tränar både med dam- och herrlaget för att få en lagom utmaning. Hon är förjävlig och fantastisk. Hin Håle.

Inte förrän efteråt, när vi står under en gatlykta tillsammans, ser jag texten på hennes träningsjacka. Swedish Armed Forces - Afghanistan. Det är nackdelen med att börja träna en tuff sport. Man kan inte vara hårdast. Mitt favoritljug om lumpen känns plötsligt så malplacerat.

*ett mindre berg

0 Comments:

Post a Comment

<< Home