SAKER SOM HÅLLER MIG VAKEN

::: väsentligheter om kurr i magen, surr i huvudet, smutsiga tankar och grannens otillåtet stora högtalare :::

Monday, July 03, 2006

Vilda Västern

Mitt hjärta går på stimulerande terapi och är omlindat av luddiga fikonlöv. Jag är kär.

Bert sa det så bra en gång för sexton år sedan. Det är en sällsynt känsla som golvar en, och jag blev träffad alldeles nyss. Man kan säga att det är någon från det förflutna. Ganska långt tillbaka.

Stora J frågade en gång: om du fick välja en plats och en tid, var och när skulle du vilja leva då? Jag funderade och svarade: Agent för underrättelsetjänsten i London på sextiotalet. Eller på vår gård fast för hundra år sedan. Kanske i någon av de matriarkala naturdyrkande kulturerna runt 1000talet. Eller vänta, jag vet. Vilda Västern. Det vore det ultimata, hästar och vapen och hederligt arbete i sitt anletes svett.

Jag såg inte den här serien förrän jag var arton, när den gick i repris för något som måste varit tjugonde gången. Golvad direkt. One. Two. Three... Ten. K.O. Nu är den tillbaka igen. Jag ska aldrig mer göra något på lördag- eller söndagseftermiddagar.

Jag är Hillary Gant, och du är min Luke Macahan. Varje helg klockan 15.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home