SAKER SOM HÅLLER MIG VAKEN

::: väsentligheter om kurr i magen, surr i huvudet, smutsiga tankar och grannens otillåtet stora högtalare :::

Sunday, June 25, 2006

Alla vi barn i Bullerbyn

Har som grande finale på dagen bevittnat en absurd VMmatch innehållande fyra utvisningar och 16 gula kort...men vi börjar från början. I morse.

Den sköna sömnen inträffade som vanligt inte förrän på förmiddagen, dels beroende på gårdagens sup-TP och dels på grund av det ovana sällskapet. Jag g i l l a r att sova själv, 19 nätter av 20 föredrar jag kvalster som enda sängcomrades. However - sällskapet gick till jobbet och jag kunde slappna av. Förväntade mig inte direkt något hastigt svar på smset till Kakan 07.30 och blev därför inte besviken när telefonen förblev tyst. Mitt i min skönaste och mest drömlösa sömn, däremot, vaknade den till liv när mamma sökte sin äldsta dotter. Fan, Kusin Bonde den yngre* har fyllt 25, och jag hade naturligtvis glömt mitt hastiga löfte om att sällskapa på lunchbjudningen. Jag hasade mig upp, cyklade hem och överlevde de tre trapporna som leder till min våning. Yoghurt och en dusch (och möjligtvis en Ipren) senare blev jag hämtad.

Hur var det? Tja, som traditionella bondluncher brukar vara. Tänk Alla vi barn i Bullerbyn. Stor gård, faluröda byggnader, ankor och kattungar om varandra på gårdsplanen. Dukade långbord i trädgården, klänning för damer och skjorta för herrar, hemslaktat kött och till efterrätt - naturligtvis jordgubbstårta. Hästskokastning för karlar och ytterligare en kopp kaffe med tillhörande skvaller för kvinnfolk. Min pappa vinner alltid, så också idag. Jag satt mest tyst och planerade boken som är mitt nästa projekt. Min släktkrönika, kanske inte så omfattande i text men i bild och i detaljer: datum, yrken, födelseorter. Man måste ju passa på nu, innan dom faller ifrån. Jag ska börja imorgon.


* btw ägare till den första snopp jag någonsin såg, ca 1986 (pappa räknas inte)

0 Comments:

Post a Comment

<< Home