SAKER SOM HÅLLER MIG VAKEN

::: väsentligheter om kurr i magen, surr i huvudet, smutsiga tankar och grannens otillåtet stora högtalare :::

Monday, July 30, 2007

Hösten då jag gick i klänning

Det är inte bara faktum att jag köpt tre klänningar den senaste veckan som viskar om förändring, framtidsplanerna börjar te sig suddiga i kanten och anta nya former.

Jag är rädd. En sak jag absolut inte vill är att sitta - med lån på hus, bil och förmodligen smällgravid - och känna att jag är less. Att jag borde ha gjort det och det och det innan jag gick vidare till vuxenlivet. En ganska vanlig rädsla som jag tror de flesta har funderat över. Därför måste jag bort - jorden runt och lite till. Men därför vill jag också ha bott någon annanstans en längre tid, tre månader i Italien kan jag inte leva på i alla mina dar.

Det är inte så att jag är trött på Studentstaden, jag älskar den villkorslöst. Just därför måste jag lämna den ett tag, för jag vet att det är här jag kommer att hamna. Allt väntar på mig här, mitt hjärta och mina rötter kan aldrig lämna staden med högarna, eller gården min farfars morfars farfar byggde.

Den andra kvinnan viskar i mig: skriv Cuppsatsen och läs din masters i hamnstaden på västkusten. Men hon har viskat så många olika saker det senaste året så man vet aldrig.

Och aldrig trodde jag väl att jag och pappa var så lika

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

man är mer lik sin far än man vill erkänna.

8:10 PM  

Post a Comment

<< Home