Hybris - jag förbannar dig
Jag har anammat en flackande blick och kort andhämtning. Kan inte heller riktigt hålla händerna stilla, men inser nu att fladdrandet är bra för att motverka den kopiösa handsvetten. Jag är en aning nervös. En gång närde jag nämligen en dröm om att kunna sjunga fint. Jag ruvade på den i tio år och nu har jag börjat gå i en slags Våga sjung-grupp för att lära mig sångteknik och öva stämmor (och ha roligt). Dock har jag större visioner än så här. Mitt sikte är inställt på en riktig kör med riktiga stämmor, och för att nå dit bör man kunna definiera sin egen. I glatt övermod bestämde jag med min exalterade sånglärare att jag skulle komma tidigare nästa gång (aka idag) så skulle vi sjunga lite - bara vi. Som någon form av privatlektion. Privatlektion. Jag, som började gråta på mitt muntliga nationella prov i svenska på gymnasiet, ska nu sjunga för och bedömas av okänd karl. Visserligen en trevlig en, men i alla fall. Hybris - jag förbannar dig.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home